Vackert

Yoav - Club Thing

Tallriksmodellen

Det nya gröna

I hyllan på hörnan har det ett tag funnits fyrkantiga förpackningar med käckt grön formgivning. De utstrålar miljövänligt, nyttigt, fräscht och kanske en aning urbant.
GoGreen heter märket, som ägs av lantmännen. Under detta märke säljs färdigkokta bönor av olika slag. Eller "ready to serve" som det heter på svenska. Förutom de vanliga bönorna finns färdiga röror. Jag har tidigare provat några röror av salsatyp. Funkar bra i en vetetortilla när man har bråttom, och innehåller mest bönor, lite kryddor och några naturliga tillsatser.
Så jag köpte ett gäng andra produkter i serien. Igår blev jag förvirrad. När man av märket, formgivningen och en del produkters KRAV-märkning får konnotationer som ekologiskt, naturligt och fräscht, blir man lite äcklad av den sörja vi försökte äta igår. Vita bönor med chili och limesmak försöker nog vara lite asiatiskt. Chilin stinger faktiskt lite, så den är inte fullt ut svennefierad, men det finns en sötgegig bismak och en onödig förtjockningsmedelskonsistens. Dessutom är limesmaken naturidentisk. Jag känner mig lite lurad av den gröna förpackningen när jag läser i innehållsförteckningen att man valt att krydda med syntetiskt framställd limearom. Inte för att jag tror att den smakar mindre lime (den är ju trots allt identisk med den naturliga smaken), men iallafall.
Nåja. Jag hade ju köpt och öppnat förpackningen, så jag åt lite av den. Den söta smaken och geggigheten funkar dock inte särskilt bra, så jag slängde faktiskt det mesta.

Slutsats:
GoGreens produkter funkar ganska bra, men VARNING för Vita bönor med chili och limesmak!

Oändliga förlust

Lördagens verkligt tragiska förlust handlade inte om ett spanskt mål i slutminuten, utan om en av jazzens riktigt stora innovatörer. Är glad att jag en gång för många år sedan passade på att se och höra honom på Mejeriet i Lund.

Ovan: Esbjörn Svensson Trio - Serenade for the Renegade (Live)

Läs även andra bloggar om Esbjörn Svensson, svensk jazz

Citrontimjan och libbsticka

Gick en runda på Bondens egen marknad för några veckor sedan. Åt en enorm grön sparris från Österlen. och beställde årets julskinka. Det kan mycket väl vara det tidigaste jag någonsin planerat något i förväg.

Jag köpte också Libbsticka och Citrontimjan av en kryddnasare. Citrontimjan var en högst angenäm bekantskap till en stekt laxfilé. Jag fjällade skinnsidan och saltade och pepprade den, sedan körde jag den sidan så hett att skinnet blev knaprigt. Jag brukar inte äta skinnet annars, men det här teppanyaki-inspirerade krispet blev ganska lyckat..

En kall sås bestående av ekologisk filmjölk, kallpressad rapsolja, en finhackad gul lök, salt, peppar, en nypa socker och en liten näve citrontimjan blev helt fantastiskt lyckad till laxen, som naturligtvis serverades med nypotatis kokt med libbsticka.

Citrontimjan är syrlig på ett trevligt sätt, och till skillnad från citronpeppar (som består av salt, peppar, citronsyra och smakförstärkare) är den inte en fullkomligt onödig kryddblandning som man kan vara utan, utan smakar citronigt redan där den växer.

Läs även andra bloggares svammel om mat, lax, libbsticka, citrontimjan, nypotatis

Untz, untz, untz

Micha Moor - Space (Bart B More Remix)

Solskensmat

Idag har det varit bastu på kontoret, eftersom klimatanläggningen inte funkat optimalt.. När det är på det viset ska man äta nypotatis och matjessill till lunch. Till detta hade vi gräddfil och ramslök, som vi hittade ett jättebestånd av på vägen till affären där vi köpte sillen och gräddfilen. Så trevligt kan det vara att inte jobba i stan en sommardag..

Om aftonen passade det bra att koka lite smålinser och blanda med lök och ljuvligt doftande svenska tomater, basilika, vitvinsvinäger och kallpressad rapsolja. Under tiden fixade jag pljeskavica. Här ovan syns även matvete, ajvar och en klick fil.

Läs även andra bloggares tips om mat, sommar

Äta ute

Här bjussar jag på ett lite längre inlägg efter en tids bloggtystnad. Jag skyller på att jag varit ute..

Nu svämmar medierna över av grilltips och alla försöker övertrumfa varann i konsten att publicera ändlöst med recept innehållande sparris och rabarber (kanske inte i samma rätt... måste nog pröva det någon gång). 

Jag grillade sparrisen i tre minuter efter att ha brutit av stubben, saltat, pepprat och oljat lätt.. Rabarberna kokte jag bara med socker och åt med grädde. Svårare än så tänker jag just nu inte försöka göra det för mig.. Som den icke-anhängare jag är av halvfärdiga grejer, måste jag nog ändå rekommendera färdigmarinerad lammstek när det drar ihop sig till grillning. Örter och vitlök rakt upp och ner i en plastförpackning. Funkar för mig, och oftast har man ju ändå fullt upp med att vara just ute på dagen när man vill grilla på kvällen..

Man kan också njuta försommarens värme på stadens uteserveringar. En trevlig sådan finner man på Debaser i Folkets Park. Där uppger man sitt mobilnummer, tar en öl i baren och väntar på att bli uppringd då ett bord blir ledigt. Sedan äter man med fördel en chiliburgare, eller quesadillas. Prisvärda rätter utan krusiduller med rapp service och i ett behagligt vimmel mittemellan Möllan och Lilla Torg. Hippa unga diskplockare står också gärna och spelar det fetaste elektriska just nu blandat med det pinsammaste de hittat i föräldrarnas skivsamling. Rekommenderas varmt. 

Ett annan mysig uteservering finner man i Lejonetpassagen mellan Stortorget och Kalendegatan. Där huserar nämligen Paddy's om somrarna. Fredagshänget här känns mer som tjejgänget eller grabbgänget på after work. Musiken är lite mer klassisk 70-80-talsdisko och menyn bjussar på en annan typ av klassiker. Ceasarsallad och Ryggbiff med Café de Paris och pommes. I de immande jätteglasen skummar Hoegaarden. Problemet här är att ryggbiffen kostar 175 spänn, och kommer in så kall att inget händer med kryddsmöret när jag lägger det ovanpå. Servicen är bra, så det tar inte lång tid att få problemet åtgärdat. Den varma ryggbiffen är okej, men inte mer. Det smakar lite svagt surt på ett sätt som jag inte tycker att en så pass dyr köttbit ska göra. Än mindre anser jag att det passar sig med den ganska sega sena som löper rakt genom biffen. Jag kommer nog att dricka fler öl på deras uteservering i sommar, men då har jag redan ätit någon annanstans.

Vissa söndagar är pappa lite trött. Då händer det att han smyger ner på Café Selma på Föreningsgatan för en flottig specialbaguette med bacon, ägg och en massa andra pålägg. Kort och gott bakismacka, serverad av någon av de turkiska tvillingarna och med klassiskt bryggkaffe till. Ibland händer det dock att man vill vara lite mer fancy, och prova någon brunchbuffé. Idag blev det brunchen på nyligen pimpade och ägarbytta Element. De har så här års en fantastisk uteservering under de höga trädens gröna blad på Kungsgatan. De har också vackra mackor för ungefär en femtiolapp. Misstaget var att prova brunchbuffén. För hutlösa 120 spänn får man stå och trängas i ett hörn och titta på tomma fat där det om man har tur ligger lite skinkbitar, någon förtorkad skivad tomat och trista bullar skurna på mitten så att de liknar brödskalkar. Om man väntar tillräckligt länge kanske det kommer ut lite mer äggröra. Jag vet inte, för jag orkade inte stå där så länge. Mitt tålamod använde jag istället till att själv göra våfflor. Något man skulle kunna tycka att någon annan kunde göra när man nu betalar så omotiverat mycket för en medioker brunch.

Läs även andra bloggares åsikter om uteserveringar, sparris, rabarber, malmö, debaser, paddys, element