Valborgssväng

Chords - Luckiest Man Alive

Pappa Brun hos Tant Brun

I helgen var det äntligen dags att prova en meny på Mrs. Brown vid Davidshall. Man har ju gått och funderat ett tag, men det känns inte som en helt barnvänlig restaurang. I lördags hade vi emellertid barnvakt.

Först fick vi in en korg med det perfekta surdegsbrödet, och ett sött, nästan sliskigt vin, som vi inte riktigt förstod oss på. När den gräddiga anklevermoussen gjorde entré klarnade det något. Vinets riktiga smak framträdde, och sötman föll på plats i smakregistret. Intressant, imponerande och väldigt gott.

Huvudrätten ackompanjerades av ett vitt Riojavin och bestod av några perfekta bitar fisk, en "hummerbulle", samt en lätthalstrad pilgrimsmussla. Det hela låg i en hummerfond med plättar av kålrotspuré, och toppades med ett blad ramslök..

Desserten bestod av tre variationer på rabarber. En rabarberpaj med vaniljglass, en pannacotta med rabarbersorbet, och ett glas rabarbersoppa. Perfekt sött österrikiskt vin till detta, och upplevelsen var total.

En snabb espresso i lobbyn hanns med på vägen till Jeriko, där det för var en digital klubb med elektrisk musik. På scen stod Hässleholmstjejen Sophie Rimheden. Personligen tyckte jag att kvällens bar-DJ var intressantare där han stod och matade svängig vinyl som ingen hört förut..

Framåt ettsnåret var vi helt färdiga, och valde att lämna plats åt de yngre förmågor som stod och trängdes i malmönatten.

Läs även andra bloggares åsikter om Mrs. Brown, Malmö, Jeriko, mat

Fräscht från andra sidan sundet

Danska Spleen United och Cardigans var förband till Massive Attack på Forum i København för snart två år sedan. Samma dag som jag slutade snusa, faktiskt..

Här är skönt gammelsyntiga Spleen United med senaste singeln - Suburbia. Fedt, mand!

Dagens musiktips

....är amerikanska Fleet Foxes med sin nästan hippieaktigt eklektiska blandning av folk- och afroblues.. Ger ekon från så vitt skilda håll som Crosby, Stills, Nash and Young och Tinariwen. Klart värt att lyssna lite mer på..

Blast From The Past

I veckan var jag på City Gross för inköp av lite förnödenheter. De hade blomkål från Tyskland till det ganska förmånliga priset 9,90/kg, så jag gick loss på ett stort och tungt huvud. Dessutom passade jag på att köpa en säck Bintje från Abbekås.. Det fanns redan då en tanke om att göra aloo gobi såhär till helgen.. Jag tog därför igår ut det enorma kålhuvudet ur kylen och började plocka bort blasten..

Det tog en stund..

När all blast var bortplockad och stubben bortskuren, var det inte mer än en knapp tredjedel kvar. Ett ganska klent blomkålshuvud. Jag insåg då att jag blivit rövknullad av Bergendahlsgruppen. Jag kunde ju gått till någon exklusiv kålboutique istället och köpt ett huvud blomkål med lite färre skyddande blad, och betalat upp till 25 spänn kilot utan att förlora på det. Min indiska rätt blev ganska bra, men blomkålen hade en beska som jag gärna hade varit utan. Ibland får man helt enkelt vad man betalar för..

(Det känns sådär miljövänligt också, att köra hit tonvis med sopor från Tyskland, men det är tydligen så man ska lura konsumenterna.)

Läs även andra bloggares åsikter om mat, blomkål, Sverker, rövknull