Varning på stan!

Nu är det knas!

Ericsson-aktien har tokrasat efter deras vinstvarning i tisdags. Vanliga småsparare säljer i panik och gör brakförluster, mänskligheten beskylls för att vara ansvariga för ett enormt klimathot, torsken håller på att försvinna från våra hav..

Experter anser att aktien kan hämta sig, men det kan kräva att Ericssons nuvarande ledning avgår..

Andra experter menar att om vi låter bli att äta torsk i tre år kan vi rädda dess fortlevnad och sedan kunna äta torsk igen..

Några experter åker stadsjeep till jobbet, två kilometer..

Idag köpte jag samvetsmorötter. De var inte bara ekologiska och KRAV-märkta. De var också märkta med ett rosa band, och 1,25 av mina pengar gick till forskning om bröstcancer.

Helt seriöst börjar jag bli lite trött på det här nu. Stormarknaderna öser ut skräp till folk, säljer långväga importerad kycklingfilé med upp till 35 procent saltlake (med grisprotein för att fixa konsistensen). Har torsk i fiskdisken, chiquitabananer på extrapris etc. etc. etc...

Sen tar de sitt ansvar genom att ha en liten flumhylla med rättvisemärkt och ekologiskt framställd mat. Inte så att rättvisechokladkakan ligger i närheten av lockvarorna vid kassorna, bland det andra godiset. Nej, det får vara där i samvetshyllan, så att någon i palestinasjal kan hitta det, bland de indiska teerna och biodynamiskt odlade linserna..

Sen ska JAG ta ansvar för hela det där. För jag gör ju den enorma skillnaden.. Ska jag kanske köpslå lite med det också. Köpa billig importerad entrecôte för att jag inte flög till Thailand i vintras, eller unna mig lite tigerräkor nu när jag stöttat bröstcancerforskningen. Slänga konservburkar, glas och plast i hushållssoporna för att jag köper miljömärkt tvättmedel?

Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med mitt resonemang. Kanske börjar jag bara bli lite trött på att bära alla andras kors hela tiden.

reflektion