Viktigt om mat
Mark Bittman är matskribent på New York Times. Här berättar han vad vi måste göra. Ta dig tid att lyssna!
Mark Bittman är matskribent på New York Times. Här berättar han vad vi måste göra. Ta dig tid att lyssna!
Posted by
Martin
kl.
12:37
1 comments
Labels: ekologiskt, Koldioxid, matblogg
Calvin Harris, begåvad skotsk 25-åring. I'm Not Alone - Sommarens anthem, lätt!
Posted by
Martin
kl.
12:39
0
comments
Labels: musiktips
Efter träningen i helgen. Två hokifiléer ur frysen. En mortel och lite kryddor (bland annat starkt och svagt paprikapulver, timjan, oregano, cayennepeppar, salt). Hett järn med olja.
Under tiden i traktörpannan bara några cm därifrån: grovhackad vitkål, strimlade morötter, en skvätt dadelbalsamico, olivolja, salt, peppar och äppelcidervinäger.
Som ett sista trick, och som ger en lätt östeuropeisk touch, strimlade jag i saltgurka i kålblandningen, innan jag lade upp den i en djup tallrik och toppade med den sotade firren.
Många glas vatten till.
Posted by
Martin
kl.
15:55
0
comments
Labels: fisk
Idag köpte jag två auberginer för en tia, två vitkålshuvuden för 2,90 kilot, samt ett drygt kilo prima nötfärs för 40 spänn.
Posted by
Martin
kl.
21:45
1 comments
Labels: billigt, husmanskost, matblogg
I stilla veckan kom jag över en stor påse med två kilo gula paprikor. På skärtorsdagen tog jag dem, strimlade och grillade dem hårt i en het stekpanna. Under tiden lät jag ett drygt kilo högrev av lamm koka tillsammans med åtta vitlöksklyftor, en halv burk chipotle, samt en halvliter folköl. När den sötaktiga doften av bränd paprika fyllde köket, lade jag över paprikabitarna i grytan och lät dem koka med. En burk körsbärstomater fick också följa med. Övrig kryddning var salt, spiskummin, oregano och en skvätt kalvfond. Slutligen slängde jag i en burk creme fraiche och redde av det hela med vetemjöl. Den heta grytan serverades med ris, rödvin och ett gäng trevliga vänner.
Posted by
Martin
kl.
11:37
0
comments
Nu är krisen över... Det bara strömmar in pengar. Skolorna sätter trenden. Fed följer efter.
Posted by
Martin
kl.
22:59
0
comments
Labels: ironi