Vackert

Yoav - Club Thing

Tallriksmodellen

Det nya gröna

I hyllan på hörnan har det ett tag funnits fyrkantiga förpackningar med käckt grön formgivning. De utstrålar miljövänligt, nyttigt, fräscht och kanske en aning urbant.
GoGreen heter märket, som ägs av lantmännen. Under detta märke säljs färdigkokta bönor av olika slag. Eller "ready to serve" som det heter på svenska. Förutom de vanliga bönorna finns färdiga röror. Jag har tidigare provat några röror av salsatyp. Funkar bra i en vetetortilla när man har bråttom, och innehåller mest bönor, lite kryddor och några naturliga tillsatser.
Så jag köpte ett gäng andra produkter i serien. Igår blev jag förvirrad. När man av märket, formgivningen och en del produkters KRAV-märkning får konnotationer som ekologiskt, naturligt och fräscht, blir man lite äcklad av den sörja vi försökte äta igår. Vita bönor med chili och limesmak försöker nog vara lite asiatiskt. Chilin stinger faktiskt lite, så den är inte fullt ut svennefierad, men det finns en sötgegig bismak och en onödig förtjockningsmedelskonsistens. Dessutom är limesmaken naturidentisk. Jag känner mig lite lurad av den gröna förpackningen när jag läser i innehållsförteckningen att man valt att krydda med syntetiskt framställd limearom. Inte för att jag tror att den smakar mindre lime (den är ju trots allt identisk med den naturliga smaken), men iallafall.
Nåja. Jag hade ju köpt och öppnat förpackningen, så jag åt lite av den. Den söta smaken och geggigheten funkar dock inte särskilt bra, så jag slängde faktiskt det mesta.

Slutsats:
GoGreens produkter funkar ganska bra, men VARNING för Vita bönor med chili och limesmak!

Oändliga förlust

Lördagens verkligt tragiska förlust handlade inte om ett spanskt mål i slutminuten, utan om en av jazzens riktigt stora innovatörer. Är glad att jag en gång för många år sedan passade på att se och höra honom på Mejeriet i Lund.

Ovan: Esbjörn Svensson Trio - Serenade for the Renegade (Live)

Läs även andra bloggar om Esbjörn Svensson, svensk jazz

Citrontimjan och libbsticka

Gick en runda på Bondens egen marknad för några veckor sedan. Åt en enorm grön sparris från Österlen. och beställde årets julskinka. Det kan mycket väl vara det tidigaste jag någonsin planerat något i förväg.

Jag köpte också Libbsticka och Citrontimjan av en kryddnasare. Citrontimjan var en högst angenäm bekantskap till en stekt laxfilé. Jag fjällade skinnsidan och saltade och pepprade den, sedan körde jag den sidan så hett att skinnet blev knaprigt. Jag brukar inte äta skinnet annars, men det här teppanyaki-inspirerade krispet blev ganska lyckat..

En kall sås bestående av ekologisk filmjölk, kallpressad rapsolja, en finhackad gul lök, salt, peppar, en nypa socker och en liten näve citrontimjan blev helt fantastiskt lyckad till laxen, som naturligtvis serverades med nypotatis kokt med libbsticka.

Citrontimjan är syrlig på ett trevligt sätt, och till skillnad från citronpeppar (som består av salt, peppar, citronsyra och smakförstärkare) är den inte en fullkomligt onödig kryddblandning som man kan vara utan, utan smakar citronigt redan där den växer.

Läs även andra bloggares svammel om mat, lax, libbsticka, citrontimjan, nypotatis

Untz, untz, untz

Micha Moor - Space (Bart B More Remix)

Solskensmat

Idag har det varit bastu på kontoret, eftersom klimatanläggningen inte funkat optimalt.. När det är på det viset ska man äta nypotatis och matjessill till lunch. Till detta hade vi gräddfil och ramslök, som vi hittade ett jättebestånd av på vägen till affären där vi köpte sillen och gräddfilen. Så trevligt kan det vara att inte jobba i stan en sommardag..

Om aftonen passade det bra att koka lite smålinser och blanda med lök och ljuvligt doftande svenska tomater, basilika, vitvinsvinäger och kallpressad rapsolja. Under tiden fixade jag pljeskavica. Här ovan syns även matvete, ajvar och en klick fil.

Läs även andra bloggares tips om mat, sommar